Tisdag

Tisdagens äventyr i regn och blåst avslutades med grillad korv i solsken.

Det var en så kallad gemensamhetsdag på tisdagen, då alla klasser på fordonsprogrammet skulle ha en tipspromenad längs Fyrisån. Det började väl inte så bra regnet hängde i luften och höstvindarna gjorde allt för att bättra på höststämningen. Den lärare som hade deltagar/tipslapparna kom sent. När väl verksamheten kom igång så skickades alla elever iväg på tipspromenaden, om dom erkände att dom tillhörde Bolandgymnasiet. Det hjälpte inte med protester att dom skulle minsan spela minigolf. Att det var många som inte fanns med på klasslistorna fixades med att namnen skrevs till, det är inte lätt med såfana listor i början av ett läsår.

Efter att ha stått vid starten en timme i kylan och hört både strömmande vatten och en plaskande fontän var det nära att överströmmningsventilen skulle lösa ut, det fixade sig på en bakgata i stan.

Jag åkte med ett par andra lärare och vårat nästa stopp var på den stationen där man skulle kasta, startmotorer eller generetor, i däck som var utplacerade på olika avstånd. Poängberäkningen var det lite si och så med, det var ju meningen att det skulle vara åtta elever i varje lag men det varierade mellan tre och åtta, man löste det på det sättet att varje lag fick fyra kast.

Nu hägrade grillkorven i Sunnerstagropen, när vi kom dit var det full fart på grillningen och korvarna hann nästan inte bli varma innan dom försvann i elever och lärares magar. Efter en liten prisutdelning var det dags att släcka elden och dra sig mot andra arbeten. Jag åkte med till skolan och hjälpte till att plocka in det som ett par lärare hade med sig, det blev också att lägga in lite material som hade kommit till fordonssalarna under dagen.

Onsdag.

När räknenissar skall bestämma i humaniora blir det fel.

I dag var det då dags för elevernas första riktiga dag, men först så skulle jag ju sitta av ett möte som inte angick mig, mentorsfördelning!

Eleverna började inte förrän halv elva. Först blev det ju det vanliga uppropet kombinerat med lite elevbyten mellan klasserna, under tiden som läraren fixade med det så delade jag ut böckerna i fordonsämnet och såg till att varje elev kvitterde sitt exemplar. När sen läraren kom tillbaka blev det en kortare gemomgång av vad som finns i huvudboken. Lunch var ju inte heller fel efter den genomgången, jag valde att köpa en matlåda på Tittopp grillen, gårdagens mat för 35:- kan ju inte anses vara dyrt. Jag fick kokt fisk med pepparrotssmör, vad eleverna åt det vet jag inte.

Eftermiddagen fortsatte med genomgång av böckerna, när jag upptäckte att vissa elever skrev i kollegieblock och drog ur pappren så påminde jag läraren om att det nog fanns elever som behövde pärmar, det finns begagnade sådana i en skrubb. Jag följde med honom för att hämta, då dyker en av arbetslagsledarna på mig och sa "där är du ju" det var så att Karin, programrektorn hade sökt mig och ville prata med mig. äntligen tänkte jag för det är ju ett år sen jag ville att hon skulle ha ett medarbetarsamtal där jag kunde redogöra för vad jag kan och vad jag har för erfarenheter. Men som vanligt så hade jag fel. Så här utspann sig samtalet.

-" Det är en elev som heter XXXXXXX som behöver skydd, han törs inte åka till skolan och även familjen är hotad"

- " Det är inget som jag är utbildad för svarade jag."samtidigt som jag faktiskt gav henne ett namn på en som har den uppgiften på skolan.

Jag blev tillsagd att ringa upp eleven och bestämma hur det skulle bli. Jag ringde inte, för det första har jag ingen skyddsutbildning, för det andra har jag aldrig träffat eleven och för det tredje vet jag inte vad hotbilden består i. Programrektor skulle träffa mig halv fyra i lärarrummet. Jag var där och jag berättade vad jag tyckte om hennes förslag och även hur det känns att bli hunsad, ifrågasatt och totalt ignorerad i fyra år på en arbetsplats, inte av kollegor men väl av ledningen.

Mycket snabbt fanns det en lucka i hennes kalender, så nu skall jag få ett medarbetarsamtal. Att hon sen kastade ur sig att min tjänst fanns ju egentligen inte för man får ju bara pengar till assistenter till fysiskt handikappade. Kontentan är ju att jag bara tär på kapitalet utan att tillföra något.

Jag känner för att begära ett saftigt avgångsvederlag och garantipension.

Men är man bara en räknenisse som håller elever kvar i skolan för att dom genererar inkomster i stället för att se till att eleverna har en bra skolgång och faktiskt trivs då ser man bara kronor och ören, kommer sen eleven från en annan kommun då är det ju ännu mera pengar som kommer in till skolan.