Jag har haft mina funderingar på om jag inte jobbar på en U-båt, det finns många vattentäta skott mellan de olika avdelningarna, och det tätaste finns mellan olika grupperingar på samma avdelning. I dag har man även börjat bygga ett inne på den delan där ettorna skall lära sig att förstå grunderna i bilteknik. En sak är ju säker att med så många vattentäta skott så finns det ingen risk att skutan sjunker trots att det är på gränsen till myteri.

Annars så jobbar jag vidare med att en kille i bekantskapskretsen skall få en så bra tid i gymnasiet som det bara går att få.

I måndags hade sonen in sin bil för han ville att jag skulle kolla lite på avgassystemet, jo nog var det läckage allt, men det allvarligaste var att ett av framhjulen var så slitet att stålkorden var framme, en lärare hade ett par däck i källaren som vi skiftade till, nu återstår bara att komma överens om priset.

Arbetet med den gamla "Folkan" går vidare och eleverna har kommit så pass långt att alla smådelar är borttagna och karossen är separerad från bottenplattan. Snart dags för blästring av bottenplatta och hjulhus, motorn är fylld med diesel så att den skall kunna dras runt.

En förvirrad dag, ja som det alltid är när det blandas in elever i skolans värld. De stora frågorna är, vilka skall vara var och när, vilka skall vara i vilken klass och varför kom inte dom eleverna?

Jag skötte i alla fall min del, jag skjutsade mitt bonusbarnbarn till  skolan, och såg till att man tog hand om honom också fast han inte stog på några listor. Klart att jag skulle göra det eftersom det var jag och min dotter som skrev in honom i förskolan. Det var väl en parantes.

Stor förvirring uppstod när det droppade in extra elever som ingen hade någon aning om. Sen försvann det två elever när dom hade lunch, vad kan man göra åt det, dom är ju där frivilligt.

Lite informella möten på lunch och efter klasstid, sen blev det hemgång.

Det har visst varit en helg som jag knappt hann med. Oki ett långt besök hos barnbarnen blev det ju, som resulterade i både middag och matlåda   

Då är det måndag och en ganska seg dag på jobbet, det flyter ju inte när det inte kommer några direktiv på När Var & Hur.

Nu är det redan tisdag.  Förmiddagen segade sig fram, med ett möte, men det var också lite surfande efter en projektbil till skolan. Resan ställdes till Sala där det fanns ett lämpligt objekt. Det var en VW1200 årsmodell 1960, en oskruvad bil som har stått avställd i 27 år. Säljaren hade tidigare fått samma bud som skolan gav men kände att det var rätt att skolan fick köpa den. Visst 1960 det är ju stenålder och de som läser den här bloggen var nog inte ens födda då.   Den har en grön färg som bara fanns det året och sen har den ju blinkers. Att jag kom med berodde ju på att jag hade rätt bokstäver på körkortet.

Jag glömde ju att jag gjorde en liten kupp på lunchen, vår programrektor har varit oanträffbar de senaste dagarna, men jag var lite fräck och ringde från mitt "hemliga" nummer och det på lunchen  Vad var det som var så viktigt då? Jo ett av mina bonusbarnbarn har tagit tag i sitt liv, fixat körkort, två olika ställen där han kan hoppa in och jobba som timvikarie. Han har själv ringt både sin gamla och sin nya skola, bytt bostadskommun. Så nu är det viktigt att stötta honom undet gymnasietiden, har skall gå tre år och jag har tre år kvar att jobba. I dagsläget är det bara en lärare som vet bakgrunden och jag kommer ju inte att favorisera honom men ge honam all stöttning som kan behövas.

Det var lite från min horisont.

När det var morgonmöte i arbetslaget i går satt jag som en iakttagare, jag har ju inte egen klass och inte varken lön eller ansvar för att ha åsikter (jag använder mig av lobbyverksamhet i stället). Jaja mötet började strax efter nio, efter fem minuter så var det fyra olika samtal som fördes och mitt i alltihopa så satt det en och läste tidninge. För egen del så kunde jag ha haft sovmorgon. Resten av dagen var ju inte heller till så stor nytta, en tur iväg med overaller som skulle tvättas blev det. När jag och en lärare sen sitter ner och kollar lite, när vi gör iordning arbetsplatsen då kommer programrektorn, och det första hon frågar är -"Var var du i går?". Mitt svar var att jag var på jobbet, men hon hade då inte sett mig.

Den här dagen var ganska lik gårdagen.

I dag var det ju första arbetsdagen för oss som jobbar i Uppsalas skolor, dagen började med ett möte, besvikelsen var stor eftersom vi inte välkommnades med frukostkaffe. Vi fick allt sitta på obekväma stolar och lyssna på entoniga skolledare i två timmar.  

En kort samling på Loftet (ja vår arbetsplats har det namnet) inte blev det mycket avhandlat, men vi kom fram till att det är klockan nio som vi börjar i morgon.

Mat blev vi ju i alla fall bjudna på, det var kyckling, ris och currysås, men eftersom jag inte tål den billiga varianten av curry, den med massor av gurkmeja, så fick jag ta en klick smör i riset för att det inta skulle bli allt för torrt. Tillbaka till Loftet för en kopp kaffe och lite mera snack. När vi sen skulle tillbaka till matsalen för fotografering då stog det som spön i backen, mig gjorde det inte så mycket eftersom jag alltid har ett sånt där litet paraply i matsäcksväskan. Som vanligt var fotograferingen försenad, jag förstår inte att det inte skall gå att planera. Därefter var det mest att avsluta den första arbetsdagen.

När jag kom hem så åkte skorna av det räckte att gå med skor en dag för att jag skall ha ont i fötterna, mina fötter har ju fått leva ett fritt liv under sommaren.

Jag hade tänkt mig att det skulle bli en sista sovmorgon, men det var innan jag lovade att skjutsa "barnbarnet" så att han kunde hämta sitt efterlängtade körkort. Vi åkte strax efter åtta från Vittinge, efter vägen skulle han hämta blanketten hos sin mamma. Väl framme så skulle ett annat ställe besökas, jag blev sittande i bilen och den här utsikten hade jag då.

Det var ju inte fel att sitta där i solskenet och vänta.

Här sitter jag och väntar igen men nu är det utanför posten.

När vi sen åkte hemåt så mötte vi sonen på skogen, både han och jag hade hafr tanken att det skulle kunna bli ett möte där, han har ju sen vecka den här veckan. Väl tillbaka i Vittinge så blev det kaffe och en macka, jag hade tur så jag upptäckte att det var konstiga gröna prickar på limpan hos dottern, den fick hamna i komposten.

På eftermiddagen kommer det mörka moln och det mullrar där borta i sydost, regnet slog på riktigt ordentligt ett tag men nu är det uppehåll igen.

Eftersom det är dags att arbeta i morgon så passade jag på att hänga på arbetsnycklarna på nyckelknippan. 

Jag blev bjuden på en kortspelskväll i lördags, det blev en trevlig tillstöällning där det också blev en massa prat. Jag tog med mig fyra öl, en bjöd jag bort och en hade jag med mig hem igen. Natten blev lång och jag kom väl i säng i fyratiden. När nätterna blir långa så blir dagarna korta, två maskiner tvätt hann jag med i söndags sen var den dagen över.

När jag sitter vid min dator så har jag utsikt över en gammal lastbilsparkering och till min förvåning så har det stått en lastbil där i två nätter nu. Annars finns det många minnen från den ödetomten, där spelade man spontanfotboll eller en match brännboll om höstkvällarna, varje höst undet många år så var det tältmöte där, fråga mig inte vilka det var det kan ha varit både Missionskyrkan och pingstvänner. Jag har också utsikt mot en granne där man har trädgården som en parkering för avställda bilvrak, men att en bil är avställd och obesiktigad hindrar ju inte att man kan ut på vägarna med den. Vad dom gör när dom är ute på sina resor det vet jag inte. Men idag var det rensning i ett skjul med snedtak, man löft fram en cykel för att sen slunga iväg den bakom en husvagn (nej det var inte en brun damcykel). Jag hoppas att dom snart flyttar hem till sitt innan det blir vinter.

Jag satte mig för att skriva beskrivningar på mina bilder, men skulle behöva ha någon som är snabbfingrad till det jobbet, berätta vilka det är och var det är taget det fixar jag.

Det är inte så lätt att skapa en slående rubrik när bloggen kan handla om vitt skilda ämnen.

Jobbar vidare på att hjälpa bonusbarnbarnet att komma in på den utbildning han siktar på. Det kan vara trögt, men jag hoppas på att det är som med ketchupflaskan. Jobbar det gör han på timme så han visar framåtanda.

På kvällar och nätter sitter jag med mina historiska bilder, nu är dom sorterade i mappar saknar bara förklaringar på vad och vilka samt när.

Vad som hände i Heby har jag fått lite hum om och det skall finnas kopplingar till det som hände den 21 januari 2002 i Uppsala. Om det är rätt så förstår jag att det var ett så stort pådrag.

Nu skall jag ta mitt plastiga sparkapital med mig till Morgongåva och byta det mot något ätbart.